För er som håller koll på dansband, så vet ni säkert att Mats Bergmans är på G med en ny cd.
Nu har jag fått se en smygtitt på skivomslaget… (jag skulle GÄRNA visa er men…sorry)
Säger bara en sak: WOW!!!!!!!!!!!
Fina, Superstiliga, Glamourösa, Manliga, Coola och framförallt SKITSNYGGA!!!! (helst en av dem) 
Glöm inte att köpa skivan när den kommer (jag underrättar er) Jag vet redan en låt som kommer gå varm i mina lurar kan jag lova…
KRAMAR
Som jag skrev innan mammas bröllop så hade jag ju hittat en klänning i London som jag skulle ha.
Sedan hittade jag ju istället en VINTAGE som jag tyckte funkade bättre.
Sedan vill jag visa mina bedårande syskonbarn i sina klänningar som de hade på sig.
Varsegoe!!!
Nu ska vi ut på böljan den blå…..
Hemma-mys
Bilder ”lånade” av plastpappa =)
Bilder från ”Paradiset” de senaste dagarna.
Världens sötaste men kaxigaste lilla ”Ville”
Lite party
Barnen leker med en uppblåsbar stol. AAAAAWWWWWWWWW va kul dom har… hahahaha
Sötaste flickorna (dock lite ovilliga modeller) på väg hem efter en skön stund på klipporna.
KRAMAR
Igår slogs rekordet igen på min blogg!! Gud va skoj!
Välkomna in alla nya läsare!
Jag gör mitt absolut bästa för att dela det mesta med er. TACK!
Ni får jättegärna lägga in kommentarer så jag får lära känna er litegrann
KRAMAR
Nu har vi varit ute på ett ”mission” min familj och jag… Ett hemligt sådant
Det jag kan avslöja nu är att vi smugit runt bland buskar och snår och fotograferat (hoppas verkligen att ingen såg oss) jag låtsades att jag hette Jane Bond… Lite dumt var det att jag tog på mig NEONgula tigths…svårt att göra sig osynlig ibland blåbärsris då smart-ass…..
Fortsättning om detta uppdrag följer…. Men kul var det.
Over and out from Jane and Jonny Bond agents nr oo1 och oo2 och den lilla mini-agenten Juffsen-Bond
…….när jag sjöng på bröllopet har många frågat.
Jag har inte riktigt ”kommit till” att skriva om bröllopet knappt någonting. Men NU har jag en liten stund…
Först å främst var det så himla kul att träffa alla som var där! Vi ses alldeles för sällan (kusinerna och plastsyskon främst)
Sen när brudparet kom in så kom tårarna direkt för musiken var så stark (vill inte dra så mkt detaljer då det inte var MITT bröllop) =)
…Och mamma var SÅ vacker och plastpappa var så stilig. Man såg hur dom bet ihop för att inte ”ryckas med för mycket” Allt var jättefint och vår son satt så snällt i mitt knä under hela ceremonin.
Sen var det dags… Prästen säger att det är nu dags för Brudens dotter att sjunga. GULP……. Jodå, det här fixar jag sa jag tyst till mig själv… MEN då ville ju naturligtvis inte ”Mini” sitta själv i kyrkbänken. Jag tog då med honom upp bärande på höften dit, där jag skulle stå… Men nej, då såg han ju alla människor och att dom tittade på honom så då började han gråta hejdlöst. Då bad jag min akompanjerande sambo att vänta en stund (fasen, har man 3 minuter på sig och har tränat så mycket så vore det väl fan om ingen hörde vad jag sjöng)
Då rycker sonens ena FANTASTISKA kusin in och sätter sig med honom och leker med en kamera så han lugnar sig direkt. TACK J!!!!!!!!!!!!!!! Jag är dig evigt tacksam!!!!!!!!!!!!!
Sen gick jag tillbaka upp till min ”speleman” och nickade OK… Sen sjöng jag ”From this moment on” för det tårögda brudparet (fniss) Det gick jättebra och jag är SÅ glad att jag vågade. Och tack också till dig min älskade sambo som ALLTID gör mig lugn när jag är på väg att ”stressa-ihäl-mig” .
(då detta med gråten kom med på videobandet så kan det bli lite svårt att lägga ut detta på youtube som jag skrev tidigare, men vi kanske Kan ordna det framöver)
Senare på värdshuset höll jag ett tal till paret. Och det blev ju klart typ 5 minuter innan jag gick till kyrkan så det var ganska spontant och ärligt. Och när jag kom till sista meningen:
”Tack älskade mamma, för att jag får vara din dotter!”…..så hörde jag att det snörvlades lite varstans så jag tror det var lyckat. Man SKA ju gråta på bröllop =)
KRAMAR
Igår hände det som alla föräldrar fasar för.
Vår son försvann…..
Vi hade ju gäster och vi skulle alla samla ihop oss för att åka ut på havet. Alla sprang runt och packade sina badkläder. Utom jag och ”Mini” som satt i trappan och ”chillade”
Han hade fått en glass…Då är han den snällaste som finns… (jodå, man kan uppfostra ett barn på olika sätt)
Jag gick ner för trappan och hämtade en kasse som låg på altanbordet. När jag vänder mig om så sitter han inte kvar i trappan… Jag tar för givet att han gått till sin pappa eller någon av de andra.
Allt detta händer på några sekunder… Jag möter den ena efter den andra ute på gården. UTAN den lille…..
- VAR ÄR HAN skriker jag.
- Jag trodde han var med dig? Ni satt ju i trappan….
JISSES!!!! Här slutar mitt hjärta att pumpa……. vi springer åt varsitt håll…. JAG ner till vägen där en del IDIOTER kör förbi som racerförare. Det enda jag tänker på är att från och med nu blir det koppel! Jag fixar inte sånt här. Jag hör hur alla ropar på honom. Allt snurrar… Vad hade man gjort OM man hittat honom nere vid vägen? Jag kan inte ens tänka tanken till sitt slut.
Jag konstaterar att han inte är vid vägen, inte i garaget (hans favvoplats) och inte hos grannarna. Jag vänder och springer upp till huset. Letar i alla garderober……. Här börjar tårarna komma…. VAD ska jag göra????
Min son!!! Mitt allt!!!!! Jag kan inte andas utan honom. Han gör mig till en mycket bättre människa! Han kom in i mitt liv och gjorde mig HEL! (förlåt klyschan men så är det)
Paniken börjar stiga även hos de andra som letar…
Plötsligt………… ser vi en liten parvel i knallgul flytväst som kommer emot oss borta ifrån baksidan (där vi letat massor) med sin glass i handen. Han ler med hela ansiktet och går och sjunger! (Älskade Älskade UNGE!!!!!)
Jag springer mot honom och lägger mig på knä och ”krossar” honom nästan med min omfamning. Han skrattar lite nervöst och tillgjort som om ”har JAG gjort nåt fel?” Jag harklar mig och talar argt om för honom att man ALDRIG får gå iväg sådär!!!!
Då blir han förbannad och slänger sin glass i gruset och vill gå ifrån min famn….. (Han vill INTE bli tillrättavisad minsann)
Men han får bli hur arg han vill för det är han som är en liten liten älskad son och det är vi som är dom stora, stygga föräldrarna som ska se till att inget ont händer honom. Och jag har en känsla av att det inte var sista gången som han blev ”uppläxad” av oss….
Jag sänder här en elektronisk hälsning upp till Gud och farmor o farfar som hjälpte oss att se till att inget hände. TACK!!!
Kramar
Hittade 2 fina bilder på stugan på Öland.
Visst är den UNDERBAR?
Den var helt makalöst fin inuti också, men lite måste man få ha för sig själv….
(ni har ju sett en liten glimt)
….men det är inte fy – skam här heller där vi är nu. Herrejisses vilka dagar vi haft nu!
Sommar sommar sommar!!!!
Men nu över till något HELT annat. Sängen……….
Over and out. Kramar
Lång historia kort…
Igår när gästerna kommit, så åkte vi ut på en klippa och badade och solade. (jag fiskade som vanligt förstås)
Sen skulle vi hem och fixa mat då det började kurra ordentligt i magarna. MITT UTE PÅ HAVET börjar motorn plötsligt låta skumt… Hm…. JAG är ingen båtspecialist men något var riktigt FEL!
Vattnet var riktigt svart… Djupt var det nog…….mycke sjöodjur fanns det nog under båten… kanske en och annan Haj som simmat vilse också….
Vi kunde snart konstatera att vi var i ”SJÖNÖD”… Spännande… Vi ringde grannar om bogsering men SJÄLVKLART svarade ingen…
Min väninna blev orolig över sin solbränna och kröp upp på däck och lade sig och solade ryggen, JAG som sett Robinson började fiska helt coolt för a och o är ju föda… 
en rå aborre kan man leva på tills räddningen kommer…
(här någonstans undrade våra män om vi var chockade eftersom vi betedde oss så konstigt) de trodde nog att vi skulle ha panik och sitta och böla, men NEJ vi är tjejjer som e vana att klara ut olika situationer…Starka Bruttor minsann!!
Efter vad som kändes som en evighet kom så en granne slutligen och räddade oss. Så vi kom iland (något sönderbrända) och åt sedan en superb middag. (om jag får säga det själv som lagade den hahaahaha)
Nu ska vi gå och bada. Hej hopp!
KRAMAR
Idag…snart… kommer hon!!!
Vi har inte träffats på 100 år känns det som. Sedan vi flyttade åt varsitt håll i landet…..
Idag ska hon och hennes familj komma hit till oss så vi äntligen får kramas, skratta och skvallra… Och prata, prata o prata och dricka vin…
Snacka om att vi har vädergudarna på vår sida också…..
Hörs senare KRAMAR