Jaha nu är vi hemma igen och jag sitter och tänker på hur kvällen blev…
Det enda som kommer upp i skallen är hur skönt det var när sonen var bebis! ÅÅÅHHHHH va lugn han var….
Och snäll, och tyst….. och han verkade så väluppfostrad…… och han satt alltid snällt i sin vagn….
NU är han 2,5 år…………………………………………………………………………..
Med er som vittne, så lovar jag här och nu att nästa augustifest JAG deltar i blir antingen när det flyger falukorvar i DC10:or eller när vår son blir 35 år!
Heeeelt sluuuut!!! Jisses….. VÄGRA sitta i vagn, SPÖREGN, skriker NEJ så folk tror att man är JÄTTE ELAK… springer iväg mitt in i folkhavet… gråter när han inte får lakritsgodis (som han hatar o spottar ut i alla fall)
TROTS! (någon som vet vad jag menar?) DET skulle dom lärt ut mera om på föräldrarkurserna……..
för att helt plötsligt bli helt supergullig och börja dansa mitt på torget och le mot tonårstjejjerna som stannar upp och säger:
AAAAWWWW, så söööt han e………(ja men då kanske NI vill va barnvakt i 5 minuter så jag kan svälja mitt eget huvud)
Nu är han som vanligt igen…Ligger och äter popcorn i sängen med sin pappa och ser sådär UNDERBAR ut… Ok, jag förlåter honom 
Förresten fick vi visst med oss en typisk ”mini-favorit” hem:
Blixten Mc Queen och Bärgarn-ballong!
PS: om nu min son lär sig läsa de närmaste veckorna och ser det här så vill jag säga till dig att du får va hur trotsig du vill, vi kan omöjligt älska dig mindre för det MEN om du känner för att sluta trotsa så hindrar vi dig inte…
KRAMAR
Vi lever lite samma liv nu då, hm. El är lite likadan, lite smågalen och mkt nej och skrik och gråt och ret och tet.
Kan tänka mig det =) Alla säger dock att det blir bättre… När dom blir runt 25. Kramar