Dansbandsfrun

…….när jag sjöng på bröllopet har många frågat.

Jag har inte riktigt ”kommit till” att skriva om bröllopet knappt någonting. Men NU har jag en liten stund…

Först å främst var det så himla kul att träffa alla som var där! Vi ses alldeles för sällan (kusinerna och plastsyskon främst)

Sen när brudparet kom in så kom tårarna direkt för musiken var så stark (vill inte dra så mkt detaljer då det inte var MITT bröllop) =)

…Och mamma var SÅ vacker och plastpappa var så stilig. Man såg hur dom bet ihop för att inte ”ryckas med för mycket” Allt var jättefint och vår son satt så snällt i mitt knä under hela ceremonin.

Sen var det dags… Prästen säger att det är nu dags för Brudens dotter att sjunga. GULP……. Jodå, det här fixar jag sa jag tyst till mig själv… MEN då ville ju naturligtvis inte ”Mini” sitta själv i kyrkbänken. Jag tog då med honom upp bärande på höften dit, där jag skulle stå… Men nej, då såg han ju alla människor och att dom tittade på honom så då började han gråta hejdlöst. Då bad jag min akompanjerande sambo att vänta en stund (fasen, har man 3 minuter på sig och har tränat så mycket så vore det väl fan om ingen hörde vad jag sjöng)

Då rycker sonens ena FANTASTISKA kusin in och sätter sig med honom och leker med en kamera så han lugnar sig direkt. TACK J!!!!!!!!!!!!!!! Jag är dig evigt tacksam!!!!!!!!!!!!!

Sen gick jag tillbaka upp till min ”speleman” och nickade OK… Sen sjöng jag ”From this moment on” för det tårögda brudparet (fniss) Det gick jättebra och jag är SÅ glad att jag vågade. Och tack också till dig min älskade sambo som ALLTID gör mig lugn när jag är på väg att ”stressa-ihäl-mig” .

(då detta med gråten kom med på videobandet så kan det bli lite svårt att lägga ut detta på youtube som jag skrev tidigare, men vi kanske Kan ordna det framöver)

Senare på värdshuset höll jag ett tal till paret. Och det blev ju klart typ 5 minuter innan jag gick till kyrkan så det var ganska spontant och ärligt. Och när jag kom till sista meningen:

”Tack älskade mamma, för att jag får vara din dotter!”…..så hörde jag att det snörvlades lite varstans så jag tror det var lyckat. Man SKA ju gråta på bröllop =)

KRAMAR