…nu har det hänt! Till att börja med kom jag på häromdagen att jag gått och sagt i ett halvår att jag är 37! Jag är ju för fanken bara 36! (inte så lite virrig)
* sen idag när jag satt på spårvagnen ner till stan (för att klippa mig) så kände jag sann och äkta upprymdhet över att lupinerna kommit och att syrénerna är så vackra.
* Plockar av döda blad och blommor på mina penséer så att det ska komma nya.
* Jag har just ”kuperat” våra potatisar ute i landet.
* Jag nickar och ler mot tanter med hatt på stan.
* Jag matchar mina örhängen med kläder!!
* Kör sällan över 100 med bilen och tjatar när min sambo kör… 
* Bryr mig om min hälsa och miljön.
* Tar med gott samvete MOBIL-FRIA dagar. (bra sätt att undvika stress)
Vart ska det här sluta? Jag måste göra något riktigt coolt, tufft och hippt snart annars kanske jag förvandlas till en liten gumma med skäggstrån på hakan (en av mina 3)
Hmmm….