Skratta inte ni som har mindre barn hemma, ni kommer märka vad jag menar…. hehehe Suck…

Idag började allvaret för vår JÄTTE-MORGON-TRÖTTA son. Nu var sommarlovet slut. Inga fler ”sova-till-halv-elva” dagar…

Mr Tonårs-fasoner började förberedas så sakteliga igår med en rejäl TVAGNING. Man tvättar öron och hals lite extra när man ska till förskolan…

Vi pratade mycket om hur kul det skulle bli för honom att träffa alla kompisar igen, men NEJ det var inget som lockade…

Så blev det IDAG.

Jag som har lite extra ont just nu och har lite svårt att sova om nätterna trodde att min sambo snarkade i morse vid 06.45. Efter att ha konstaterat IRRITERAT att det inte var han (stackarn) blev vi varse att det gick en IDIOT härutanför med en grästrimmer och ”trimmade” gräset på ett otroligt retfullt vis!! KVART I SJU!!! GOD DAMNED!! Skaffa ett liv gubbstrutt, gå hem och klipp ditt eget töntiga gräs!!

RADHUS TILL SALU började jag dikta ihop inne i huvudet!! Jag tog på mig min enormt erotiska hem-tex morgonrock och gav mig ut för att ge gräsmannen en ordentlig uppläxning… Då hade fanskapet hunnit bakom gaveln och jag mötte en jättesnopen granne som skulle till jobbet, så jag log lite generat, drog åt skärpet och kammade till mitt hår med handflatan…Oops!

Ok, jag skäller lite senare…

SEN tog vi oss an den lilla mannen… Vi märkte snabbt att han INTE ville till förskolan utan han ville äta glass. !.

…….sen ville han titta på TOY STORY…..

……sen skulle det lagas mat i hans kök och leka affär…….

……sen skulle vi skifta figurer på hans foppatofflor…..

Ni tror väl inte att vi gick med på detta?

…….fast….han FICK titta 6 minuter på Toy Story medans vi fick på honom kläderna….

SEN vägrade han att ta på sig sin nya coola jeansjacka. SUCK!

Vi bestämde att när han kommer hem i eftermiddag så ska vi FIRA med nybakta bullar med vaniljkräm i!!

Då gick han till dagis.

KRAMAR

Vår son försvann…..

Vi hade ju gäster och vi skulle alla samla ihop oss för att åka ut på havet. Alla sprang runt och packade sina badkläder. Utom jag och ”Mini” som satt i trappan och ”chillade”

Han hade fått en glass…Då är han den snällaste som finns… (jodå, man kan uppfostra ett barn på olika sätt)

Jag gick ner för trappan och hämtade en kasse som låg på altanbordet. När jag vänder mig om så sitter han inte kvar i trappan… Jag tar för givet att han gått till sin pappa eller någon av de andra.

Allt detta händer på några sekunder… Jag möter den ena efter den andra ute på gården. UTAN den lille…..

- VAR ÄR HAN skriker jag.

- Jag trodde han var med dig? Ni satt ju i trappan….

JISSES!!!! Här slutar mitt hjärta att pumpa……. vi springer åt varsitt håll…. JAG ner till vägen där en del IDIOTER kör förbi som racerförare. Det enda jag tänker på är att från och med nu blir det koppel! Jag fixar inte sånt här. Jag hör hur alla ropar på honom. Allt snurrar… Vad hade man gjort OM man hittat honom nere vid vägen? Jag kan inte ens tänka tanken till sitt slut.

Jag konstaterar att han inte är vid vägen, inte i garaget (hans favvoplats) och inte hos grannarna. Jag vänder och springer upp till huset. Letar i alla garderober……. Här börjar tårarna komma…. VAD ska jag göra????

Min son!!! Mitt allt!!!!! Jag kan inte andas utan honom. Han gör mig till en mycket bättre människa! Han kom in i mitt liv och gjorde mig HEL! (förlåt klyschan men så är det)

Paniken börjar stiga även hos de andra som letar…

Plötsligt………… ser vi en liten parvel i knallgul flytväst som kommer emot oss borta ifrån baksidan (där vi letat massor) med sin glass i handen. Han ler med hela ansiktet och går och sjunger! (Älskade Älskade UNGE!!!!!)

Jag springer mot honom och lägger mig på knä och ”krossar” honom nästan med min omfamning. Han skrattar lite nervöst och tillgjort som om ”har JAG gjort nåt fel?” Jag harklar mig och talar argt om för honom att man ALDRIG får gå iväg sådär!!!!

Då blir han förbannad och slänger sin glass i gruset och vill gå ifrån min famn….. (Han vill INTE bli tillrättavisad minsann)

Men han får bli hur arg han vill för det är han som är en liten liten älskad son och det är vi som är dom stora, stygga föräldrarna som ska se till att inget ont händer honom. Och jag har en känsla av att det inte var sista gången som han blev ”uppläxad” av oss….

Jag sänder här en elektronisk hälsning upp till Gud och farmor o farfar som hjälpte oss att se till att inget hände. TACK!!!

Kramar