Mina första 3 månader som gravid kräktes jag dygnet runt som en galning. Jag mådde inte prima direkt och vi befann oss hela den sommaren nere i stugan på landet… Sambon utgick därifrån när det blev helg och dags att åka och spela… Just den här dagen (som etsat sig fast i minnet) mådde jag mycket bättre! Hade fått i mig lite thé och några kex… Vi skulle säga hej då, och det är alltid så tråkigt…

Han kramade om mig och jag kröp in hans famn och så stod vi ett tag… När han skulle släppa, så höll jag kvar honom hårt………

Han sa ”gumman” tröstande och trodde att det var för att jag inte VILLE släppa honom… Men……. det var bara det att jag släppte honom inte, för att jag tyckte det skulle bli SÅ pinsamt när han märkte att jag kräkts på hans rygg och ben!!!!

Han fick duscha, byta kläder men han fortsatte som tur va att älska mig

Sen i lördags så skulle jag byta sängkläder i vår säng. ”Mini” ville naturligtvis hjälpa till… Han hoppade och skuttade i sängen så svetten lackade… Han TROR att han hjälper mig…

Hur som helst så hade vi ätit KINDER-ÄGG innan och jag fick se att han (den lille busen) kletat choklad på de rena, ny-ilaggda lakanen… Och dum-i-huvvet som man är, så ville jag bevisa för mig själv att det faktiskt VAR KINDER-ÄGG!! Så vad gör jag??        

Tar upp ”klutten” och gnor den mellan fingrarna och LUKTAR!!! Inser direkt att det INTE ÄR CHOKLAD utan något MYCKET MYCKET otrevligare!!! BAJS!!!!!

Jag säger inte mer… mina ögon börjar tåras nu hahahaha… nu kan jag skratta åt det. DET gjorde jag inte då.

KRAMAR till er ALLA