Nu vill ju inte jag på något sätt verka gnällig MEN vilken ”trip-from-hell” vi har varit med om idag ”mini” och jag…
Jag ska fatta mig jättekort:
Packa en SJUKT tung och stor resväska, skötväska, ryggsäck med leksaker, handväska med allt från godis till vattenballonger i som res-sällskap, och en son med barnvagn…var sedan ensam om att forsla detta till Småland….via tåg.
Vi älskar att åka tåg… för att slippa springa med allt (hade varit helt omöjligt) så körde sambon oss till Linköping. Där fick jag akuta ”magbesvär”… Jag sprang på toaletten med tiden som största fiende… Och det vet ni ju alla hur lätt det är att stressa i vissa situationer…
Väl ute igen står tåget på perrong 4, och vi inser att vi måste ta 2 hissar för att komma till he—-et… Jorå… Lätt packning nästa gång?
Lilla konduktörskan lär stämma mig för ryggskador inom en snar framtid men på tåget kom vi… För att direkt hamna i knät på en ung tjej och jag hörde hur det ”knakade till” om hennes ryggsäck… hmmm undrar vad det var jag ”satt sönder”…
Rödare än en tomat, hittade vi till sist rätt säte…och där satt en karl. Jag stammade försiktigt fram att jag kunde sitta på andra sidan för all del… efter några sekunder känner jag att kräks är på väg upp… Jag kan INTE åka bakåt… (shit va gnällig jag e men men…) Killen ser på mig att jag nog vill ha min plats… Tack!
Jag tappar ett örhänge i elementet när jag sätter mig… Fasen…. Nåja, jag har ju fler…
Plötsligt känner jag att jag behöver gå på toaletten igen… NEEEEJJJJ!!!!
Jodå, jag övertalar min son att följa med mig. Då ser jag hur en röd lampa lyser ”UR FUNKTION”… Pratar med lilla konduktörskan igen… hon säger att jag kan gå men att hon måste spola manuellt efteråt! WHAT!!!????
HERREGUUUD! Stackars krake… Hon förtjänar ett lönelyft!
Sen hör jag de magiska orden en super-stressad småbarnsmamma vill höra på ett tåg med 48 väskor ensam…
”Vi ska byta tåg om ca 15 minuter för vidare resa mot Kalmar”¨
NNEEEEEEEJJJJJJJ!!!!!!
Detta innebär att jag ska byta tåg 5 minuter ínnan jag ska gå av……..
Då är jag nära tårarna, men mina underbara ”Back-packers” medresenärer upplyser mig om att de självklart hjälper mig vid stoppet… Jag är då nästintill villig slänga mig i famnen på den närmaste som ser ut som Mahatma Gandhi… (han såg inte så stark ut om jag säger så och klädd i vita lakan) men ändå tog de min packning före sin egen på stationen. Mina hjältar!!!!
Jag kan sammanfatta den här dagen; Jag DYRKAR alla ensamstående föräldrar!!! Jag älskar osjälviska människor!! Jag ska börja träna styrketräning. Jag gillar min bil!!
KRAMAR
Haha, ja fy f-n, jag vet, har ju själv rest med E och E till småland, med vagn, packning, bilstol och allt, urk… Men utan ”magbesvären”, haha. Kanske gör jag om det nån gång, vi får se… I sommar blir det dock buss som rymmer 9 pers och den blir full, ALLA ska vi sitta i den, ska bli kul! Och skönt
Ses om mindre än en månad!
Jag hade dig i tankarna när jag skrev ska du veta
Jag ska åka tåg igen när sonen blir 20!
Hahaha syns snart! Kram