Dansbandsfrun

Det vackraste jag vet i hela världen är kärlek.

Det tror jag många håller med mig om… Varje morgon påminns jag på nytt om hur lyckligt lottad jag är, när jag vaknar och ser de två viktigaste människorna i mitt liv ligga brevid. (fast den lille kommer in först på morgonen kan tilläggas)

I morse vaknade jag hiskeligt tidigt av en ond hals, men vips så fick jag se dom! Dom där vackra gossarna….

Den stora för att han är den han är och att han varje dag visar mig att jag gjorde rätt i som kämpade för honom och den lille för att han får mig att älska så mycket att det värker i hjärtat. Det är så underbart att studera hans ansikte när han sover… Han är så liten och ”nätt”… Han är SÅ söt! Jag försöker förstå att hans pappa och jag faktiskt har skapat honom… Och att han har växt inne i min kropp och blivit till den han är…Han har bott strax nedanför mitt hjärta i nio månader och hört det slå…du-dunk du-dunk….Det har väckt honom…och det har vaggat honom till sömns… ja…det är allt bra häftigt!

Jag sitter här med en kopp thé och skriver…Grabbarna sover fortfarande… Mmmmm…. Fåglarna kvittrar…

Livskvalité!

(snart vaknar dom och då blir det full fart igen, och en smula verklighet…) 

Men det är ju inget fel i det heller…eller va säger ni?